För det första finns en tydlig risk att det fria kulturlivet, som ofta drivs av små ideella aktörer, hamnar i skymundan. Större kulturinstitutioner har redan etablerade nätverk och resurser vilket gör det lättare för dem att attrahera privata donationer. Det här kan skapa en obalans där mindre aktörer får svårare att överleva och utvecklas, något som vore förödande för mångfalden i kulturlandskapet. Dessutom saknas, enligt vår uppfattning, konkreta förslag för att stärka de ideellt organiserade strukturerna inom kulturen. Det är ofta dessa mindre aktörer som bär upp kulturlivet på landsbygden och i mindre orter, men privata donationer tenderar att koncentreras till större städer och välkända institutioner. Om vi inte är försiktiga riskerar vi att försvaga kulturutbudet utanför storstäderna vilket går helt emot målet om ett brett och tillgängligt kulturliv i hela landet.
Vi ser även en risk kopplad till kulturens oberoende. När kultursektorn blir mer beroende av privata finansiärer kan det påverka innehållet och inriktningen på kulturen. Det här är en utveckling som kan stå i konflikt med de nationella kulturpolitiska målen där kulturen ska vara en fri och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Detta är en fråga vi inte får kompromissa med. Samtidigt vill vi betona vikten av att hitta en balans mellan offentlig och privat finansiering.
”Offentligt stöd bör utgöra ryggraden för landets kulturliv och kultur behöver prioriteras och värderas. Vi behöver givetvis undanröja hinder för privat finansiering men det måste göras på ett sätt som inte sker på bekostnad av kulturens bredd och mångfald. Det är en balansgång och vi måste vara noga med att inte tappa bort de mindre aktörerna på vägen”, säger Marit Woody-Lambin, ordförande Svensk Jazz
Som aktör inom det fria kulturlivet ser Svensk Jazz fram emot fortsatt dialog kring hur vi kan säkerställa en finansieringsmodell som stärker hela kulturlivet, inte bara dess mest resursstarka delar.
Om utredningen för ökad privat finansiering av kultur
På en pressträff den 18 maj presenterade kulturminister Parisa Liljestrand utredningen Ett investeringsprogram för kultur, som syftar till att stärka kultursektorn genom att bredda finansieringsmöjligheterna med hjälp av ekonomiska incitament. Utredningen, ledd av Karin Forseke, innehåller konkreta förslag för att öka den privata finansieringen av kultur för att uppnå de nationella kulturpolitiska målen.
”Sverige är på rätt väg när det gäller att hitta en hållbar och breddad finansieringsmodell för kulturen, men vi behöver fortsätta utveckla detta arbete. Utredningen som presenterades idag är ett betydande steg framåt”, sa kulturminister Parisa Liljestrand under pressträffen.
Utredningen föreslår bland annat att regelverket för skattereduktion vid gåvor utvidgas så att även kulturfrämjande organisationer ska kunna godkännas som gåvomottagare. Vidare föreslås ett matchningssystem där staten förstärker privata donationer för att stimulera fler bidrag från både privatpersoner och företag. Målet är att skapa fler intäktskällor för kultursektorn och därmed öka kulturens frihet, oberoende och mångfald.
”Ett breddat finansieringsunderlag innebär inte bara mer kultur utan också en större variation av kulturuttryck. Det stärker i förlängningen kulturlivets självständighet”, betonade Liljestrand.
Samarbete mellan offentlig och privat finansiering är avgörande
Regeringen framhåller att ett samspel mellan offentlig och privat finansiering är nödvändigt för att uppnå de kulturpolitiska målen. Samtidigt påpekas att Sverige i dag ligger efter flera nordiska länder när det gäller privat finansiering av kultur. Regeringen vill nu undanröja hinder som begränsar kulturaktörers möjlighet att bredda sin finansiering. Utredningens arbete har stöttats av en expertgrupp som tillsattes av Regeringskansliet och förslagen förväntas bidra till en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för kulturen i Sverige.