Erik Kristoffersson är saxofonist, pedagog och redovisningskonsult. Han är det senaste tillskottet på Jazzkontoret där han sköter om ekonomin men såklart också bidrar med sin erfarenhet av, och kunskap om svenskt musikliv.
Hej Erik!
Du är ny på jazzkontoret sedan några månader och sköter om ekonomin. Hur känns det att börja jobba på Svensk Jazz? -- - Det är ett perfekt uppdrag för mig där jag får kombinera mina kunskaper på bästa sätt.
Vi på kontoret vet ju att du har en gedigen jazz-bakgrund. Berätta lite om vad musiken spelat för roll i ditt liv fram till nu.
- Jag har spelat saxofon sedan nioårsåldern och bestämde mig ganska tidigt för att det var det jag skulle syssla med. Det blev kommunala musikskolan, Södra Latin, Fridhems Folkhögskola och sen musikhögskolan i Göteborg, en stad där jag stannade fram till för ca 1,5 år sedan. Jag har frilansat som musiker i kombination med att arbeta halvtid som träblåslärare i ca tolv år, med Göteborg som bas. Det har blivit lite av allt möjligt men allra roligast har jag nog tyckt att det varit att spela storband och teaterorkester.
Musiken har spelat en stor roll i mitt liv och jag har därför svårt att utvärdera vilken, eller hur stor, eftersom jag helt enkelt inte vet hur livet hade blivit utan. Mycket tråkigare med all sannolikhet.
Alla har vi minnen som av en eller annan anledning etsat sig fast. Har du något speciellt minne, roligt, dråpligt eller speciellt på något annat sätt, från ett musikaliskt sammanhang som du kan tänka dig att dela?
- Att träffa Chris Potter under en clinic på Ackis (Kungliga Musikhögskolan i Stockholm) var en stor upplevelse. Jag trodde att jag hade koll (som 20-åring) men där och då insåg jag att det finns många nivåer, och olika sätt att spela saxofon på.
Om du fick ta med dig fem skivor till en öde ö, vilka skulle du välja?
- Det var en svår fråga. Kanske min box med tre Charlie Parkerskivor, tror den heter genious of be-bop eller något liknande. Fast då är det ju bara två skivor kvar. Kind of Blue och 1958 Miles (Stella by Starligt) får det bli då. Inte så originellt kanske, men om jag bara ska ha fem och inget annat så tror jag på det valet. Jag har ju inte hunnit tröttna ännu i alla fall.
