Foto: Miki Anagrius
– Att få lyssna till Peter Danemos musikaliska trumspel är en förmån, och det är tydligt att han aktivt bidrar till jazzens utveckling, säger Gunno Sandahl – ordförande i Svensk Jazz.
Eftersom den stora branschträffen Jazzfesten i år ställdes in på grund av rådande pandemi delades utmärkelsen ut av Svensk Jazz kansli hemma hos Peter i december.
Motiveringen lyder:
En trumslagare av ett sällsynt lyhört slag och naturbegåvad som kompositör. När alla bara kände honom för den musik han skapade för sina egna mindre band vann han en jazzkompositörstävling för storband i Monaco. Numera är Peter Danemo av Kungliga Musikhögskolan legitimerad kompositör och har bland annat gjort storverk som Artist in Residence hos Norrbotten Big Band.
– Jag är superglad för det här! Det är otroligt hedrande att en grupp – i detta fall Svensk Jazz styrelse – suttit och kommit fram till att just jag ska få ett pris i år. Det är helt fantastiskt egentligen och inget jag förväntat mig, säger Peter Danemo.
Han berättar att den tid vi nu befinner oss i har kommit att handla mycket om identitet. Peter har pratat med många vänner och kollegor som alla ställer sig frågan vilka de är nu när de är, så långt ifrån det de brukar göra. Musiker är vana att i perioder arbeta mycket och i andra perioder mindre, men dagens påfrestande sociala distansering innebär att man är längre ifrån sin normala miljö och sina kollegor.
– Vi är några stycken som faktiskt har setts och jammat en del, i varsitt hörn, under några timmar då och då bara för spelandets skull. Då känner man att, just ja – det är så här vi brukar hålla på. Det känns nästan som ett annat liv. Jag har hållit på med musik och spelat trummor sedan 1975 och jag har aldrig någonsin haft ett så här långt uppehåll ifrån att spela med andra. Det här är extraordinärt och något jag tror kommer att påverka i många år framöver.
För Peter, som för många andra, började musicerandet med blockflöjt i skolan. Han gick sedan över till klarinett för att i sjunde klass börja spela trummor. Han och ett gäng kompisar fick hålla till i ett rum i källaren på en möbelfabrik och där lirades det Led Zeppelin och annan hårdrock. Utan att egentligen förstå vad han gjorde började Peter Danemo redan då skapa musik.
– Jag hittade på grejer. Visade idéer för kompisarna som vi sedan testade att spela. Att skapa och komponera har jag gjort lika länge som jag spelat trummor. Att skriva musik är så intimt ihopkopplat med att spela så det knappt går att säga var det ena börjar och det andra slutar.
I Peters barndomshem spelades det väldigt mycket jazzmusik och väldigt lite populärmusik. Som 17-åring var det som att den där musiken från barndomen hade någon sorts dragningskraft på honom.
– Vi var några polare som ville spela “riktig jazz” och då var pappa med och spelade med oss och hjälpte oss ta fram låtar.
Peter Danemo var inte killen som trivdes så bra i skolan. Men när han började plugga musik vände det och blev fullt ös i flera år. Han konstaterar att det kanske är först nu som han inte håller på så hysteriskt mycket längre. Han har lärt sig skilja på vad som är viktigt och vad som inte är det och har med åldern kommit fram till vad saker och ting faktiskt handlar om. Han berättar att nu under pandemin, när han vid enstaka tillfällen hamnar i situationer där han möter en grupp, så slår en sådan mängd information och intryck emot honom att det nästan blir svårt att navigera. Samtidigt uppvägs den känslan av en längtan efter att få spela.
– Det känns lite som att man varit ensam i en stuga i flera veckor och sen kommer ner på stan och går in på ICA och slås av allt folk och att det låter överallt. Tills man inser att det bara är att slappna av så ordnar det sig.
Peter är glad över utmärkelsen Jazzkannan och säger att han ser fler och fler trumslagare som leder egna grupper, skriver musik och dessutom gör det väldigt bra. Tidigare är det inte många sådana kapellmästare som lyfts fram och fått uppmärksamhet.
– Jag hoppas att det ändras i takt med att det är fler trumslagare som gör väldigt spännande grejer. Jag håller koll på alla som jag stöter på. Trummor är ett instrument som länge varit manligt kodat.
Peter Danemo arbetade under flera år på Skurups folkhögskola i Skåne och träffade under sin tid på skolan en (1) trumslagare som var kvinna. Han slutade på skolan 2004 och konstaterar till sin otroligt stora glädje att det idag finns många unga kvinnor som väljer trumsetet.
– Det tar tid att förändra men det är bra för musiken. Traditionen av manliga, virtuosa trumslagare finns kvar i vissa delar av jazzen, men jag tror att det behövs en mångfald, många olika ingångar och vinklar.
Sedan i våras har Peter Danemo gått på ett fåtal live-konserter, bland annat relativt nyligen på Kungliga Musikhögskolan.
– Det var jättekonstigt att sitta åtta personer i den stora konsertlokalen som rymmer många hundra. Men det var fantastiskt att höra levande musik, att höra att de andas, en stol som knarrar, ett notblad som vänds. De ljuden hör du inte om du tittar på tv eller dator, de är bara borta. Du hör inte rummet. Alla de där små, små nyanserna försvinner. Även med otroligt bra inspelningar så går det inte att jämföra med live-upplevelsen, menar Peter.
När så otroligt många konserter och event ställts in påverkas förstås alla musikers ekonomi även om de som exempelvis undervisar på deltid klarar sig bättre. Peter Danemo funderar på hur det kommer att påverka i förlängningen och gissar att det är först om kanske tre år som vi kommer att se ett nytt normalläge. Han är rädd att det då, för att samhället i övrigt fått så mycket stöd och så mycket pengar flyttats runt, kommer att ske en förskjutning och att pengar börjar försvinna från kulturen.
– Ska man vara krass så ligger inte kulturen jättehögt upp på den politiska agendan. Jag tror att många fina musiker inte kommer att orka. Att det är så här krisigt för musiker säger ju något om hur våra arbetsvillkor ser ut redan från början.
Han berättar att han ser fram emot att otvungen kunna umgås och spela musik igen. Det är en viktig källa till inspiration och energi och för att kunna ge sig hän i musiken. Peter Danemo har även ett uppdrag att komponera något för Västerås Sinfonietta med jazztrio till Jazzfesten i Västerås. Vi kan alla se fram emot uruppförandet av detta stycke musik den 8 maj i Västerås Konserthus.
– Det finns ett stycke av Bach, en tretaktsrytm med en repetitiv, fallande figur och en fantastisk väv av stämmor ovanpå som jag inspireras av. Ett stycke där orkestern ska vara delaktig och där delarna vandrar in och ut ur varandra, avslutar han.
Här hittar du alla Svensk Jazz utmärkelser genom åren