Aktuell jazzprofil

På denna sida presenterar vi personer, klubbar, fenomen eller annat som vi är nyfikna på.

Hej Elena! Du vann utmärkelsen "Basisten" på årets stora Jazzfest i Sundsvall. Hur kändes det och vad betyder det för dig?

Elena Smon WolayDen första känslan jag hade i magen var att det var härligt att bli bekräftad i ett jazzigt och större sammanhang. 
Jag är ju "underground" i andras ögon. Jag jobbar ju så klart ibland i större sammanhang men nu blev jag bekräftad av mina kollegor just där och det var stort, och stort för andra som tar del utav det jag gör i den såkallade "underground-rörelsen". Den kicken eller energin jag fick har jag kunnat använda i mitt fortsatta jobb inom att skapa förutsättningar för andra. 
 
Vad har du på gång härnäst?
I söndags hade jag premiär för en mini-serie för P2 tillsammans med konstnären Jockum Nordström. Programmet sänds 18/6 och 25/6 från 22 och heter Elena och Jockum i P2. En dröm som gått i uppfyllelse och en ny utmaning kan man säga. Dessutom så jobbar jag för fullt med festivalen Jazz Är Farligt på Liseberg som går av stapeln 16/8. Ett järngäng bakom detta som ska få ihop det hela. Hösten erbjuder en del dj-spelningar och så bokar jag lite åt Träd, gräs och stenar och följer med några vändor ut i Europa. I skrivande stund bollar jag samarbeten med poeten Lydia Lunch och live-gig på Under Bron inför hösten men redan 5/7 har jag en dunder-afton med Tonbruket och Anna Högberg Attack samt Mariam Wallentin, Marie Vesterholm och undertecknad bakom dj-båset..
 
Du verkar vara en riktig mångsysslare med en massa saker på gång. Hur brukar du själv presentera dig?
Jazzmusiker som målar sig fram i livet är mitt bensin. Kufar i kombination med musik är det bästa jag vet och att få ta del utav deras värld är det mäktigaste som finns. Jag lever efter dom och gör allt för att förmedla deras konst. 
Men hur jag på enklaste sett hade presenterat mig är väl radio-makare, skrivande journalist, klubbarrangör, festival-general och Dj. Genren är jazz eller andra genrer som för jazzen framåt eller tvärtom.  
 
Foto: Fredrik Skogkvist

 

Hej Silvia Sardeira, Festival Manager av Jazz i Parken!jazz i parken

Jazz i Parken är en ganska nybliven medlem i Svensk Jazz. Berätta - vad är det ni gör?

Jazz i Parken är ett årligt återkommande sommar- och jazzarrangemang som vill återuppliva de offentliga stadsparkerna med jazzmusik.
Vi turnerar på olika orter i Sverige och samarbetar med andra jazzfestivaler som har samma koncept som vi. I året är vi i Stockholm, Gävle, Göteborg och Malmö och utbyter artister med Jazz på Bladers Plats och med Jomfruin i Reykjavik. Fri-entré och barnfamiljorienterade.
Interaktivitet är nyckel med workshops och marknad där lokala jazzaktörer kan presentera sina program och verksamhet.
Så alla andra Svensk Jazz medlemmar är välkomna att samarbeta med oss i framtiden!
Dessutom är vår förening export-orienterad och skapar internationella projekt som arrangör “Jazzambassaden" med syfte av exponera svensk jazz utomlands!

 

Varför ska publiken besöka just Jazz i Parken?

Vi firar jazzkultur med fri-entré och till-alla med fokus på barn och unga aktiviteter samt konserter av främsta svenska och nordiska akter och även konstnärligt annorlunda med
musiker från olika länder på scen! JIP syftar “community engagement”!

 

Vad är det roligaste/svåraste med att arrangera jazzevenemang?

Is-i-magen med festivalens budget. Vi är helt beroende av extern finansiering och det vore mycket lättare om vi kunde få kulturbidrag för 3-5 års och inte 6 eller 4 månader planering!

Roligaste är att se hur publiken njuter av livemusik och alla parallella aktiviteter vi anordnar. Och speciellt nyfikna barn på workshops!

Mer information om Jazz i Parken:

www.facebook.com/jazziparken/events

www.jazziparken.se

Insta och Twitter #jazziparken

Vi har pratat med Karin och Elin ur gruppen Lekisjazz. De har släppt en barnskiva, fått pris på Manifestgalan och blivit Grammisnominerade. Vi är förstås nyfikna och frågar:

Hej Elin och Karin!
Ni är en jazzgrupp med ett lite udda koncept. Var kom idén ifrån?

Karin: -Lekisjazzhistorien började egentligen i Frankrike 2007 där skivan Jazz à la récré (Jazz på skolgården) släpptes – en skiva med populära franska barnvisor som arrangerats om i jazztappning. Projektet togs till Sverige 2009 av oss, vi skrev nya svenska texter till arrangemangen och resultatet blev vår första skiva Lekisjazz som släpptes 2011. Idén att spela live hade funnits hela tiden och konceptet Lekisjazz med allt vad det innebär växte fram medan vi skrev texterna. Vi behövde ju ett liveband också, och när vi träffade Krokodilen var liksom saken klar, Krokodilorkestern was hired! 

Var brukar ni spela och hur är det egentligen att spela för en så ung publik?

Elin: -Vi har spelat på allt från jazzklubbar, bibliotek och teatrar till festivaler och kulturevenemang som riktar sig till både barn och vuxna. Den unga publiken är fantastisk att spela för. De har inga hämningar alls utan bara kör! Tycker de att det är tråkigt så går de bara därifrån, de stannar liksom inte för att vara trevliga och väluppfostrade som vuxna gör. Och när man får igång 100 barn i 2-5-årsåldern blir det ett dansgolv utan dess like. 

Det är ju lite ovanligt att ha med djur i sitt band. Hur funkar det att ha med en krokodil?

Karin: -Det funkar oftast ganska bra. Den är glad nästan jämt men lite grinig på morgnarna ibland. Är Krokodilen riktigt sur brukar det ordna upp sig om vi mutar med pizza. Då får den feeling och spelar licks som om det inte fanns någon morgondag.

Vad har ni på gång just nu?

Elin: -I september släppte vi vår andra skiva: Lekisjazzstandards som vi precis vunnit pris för på Manifestgalan och som blev Grammisnominerad! I helgen spelar vi i Uppsala och Sundsvall och fler spelningar är på gång under 2016, allt kommer stå på vår hemsida.

Den här gången träffar vi musikern Klas Henrik "Klabbe" Hörngren, kapellmästare tillika synth-maestro i det Göteborgs-baserade bandet Klabbes Bank. Vi är nyfikna och frågar:

Hej Klabbe! Om du fick möjlighet att samarbeta med vem som helst, bortgången eller nu levande, vem skulle det vara och varför? 
- Lisa Aschan, tror att det skulle vara inspirerande och kul och att det skulle skapa nya synapser i hjärnan.
(Red.anm: Lisa Aschan är en svensk filmregissör och manusförfattare. Långfilmsdebuten hette Apflickorna. Hennes nya film "Det vita folket" är ett rymdepos inspirerad av "The Shining" och beräknas ha premiär hösten 2015). 

Kan du beskriva din egen musik med tre ord?
- Kanske lite banal. 

Vad har du på gång just nu?
- Förutsättningslös synthbonanza i min studio, och på onsdag åker jag till Irland för att turnera med en dansföreställning. Ser även mycket fram emot att ha ledigt och tråkigt ett tag runt jul, kanske det då dyker upp någon ny, spännande musik i huvudet.